En dag fick mamma mycket frukt.
Siku moja, mama alileta matunda mengi.
”När kan vi få lite frukt?” frågar vi. ”Vi ska äta frukten ikväll”, säger mamma.
“Tutakula matunda lini?” tunauliza. “Tutakula matunda leo jioni,” mama anasema.
Min bror Rahim är girig. Han smakar på alla frukter. Han äter mycket av den.
Kaka yangu Rahim ni mlafi. Anaonja onja matunda yote. Anakula matunda mengi.
”Titta vad Rahim har gjort!” ropar min lillebror. ”Rahim är olydig och självisk”, säger jag.
“Angalia Rahim alichokifanya!” mdogo wangu analalamika kwa sauti. “Rahim ni mtundu na mchoyo,” ninasema.
Mamma är arg på Rahim.
Mama amekasirishwa na Rahim.
Vi är också arga på Rahim. Men Rahim ångrar sig inte.
Sisi pia tumekasirishwa na Rahim. Lakini Rahim haombi msamaha.
”Ska du inte straffa Rahim?” frågar lillebror.
“Hutamwadhibu Rahim?” mdogo wangu anauliza.
”Rahim, du kommer snart ångra dig”, varnar mamma.
“Rahim, muda si mrefu utajuta,” mama anaonya.
Rahim börjar må illa.
Rahim anaanza kuhisi kuumwa.
”Jag har så ont i magen”, viskar Rahim.
“Tumbo langu linauma sana,” Rahim ananong’ona.
Mamma visste att detta skulle hända. Frukten straffar Rahim!
Mama alijua hili litatokea. Matunda yanamwadhibu Rahim!
Senare ber Rahim oss om ursäkt. ”Jag ska aldrig vara så girig igen”, lovar han. Vi tror alla på honom.
Baadaye, Rahim anatuomba msamaha. “Kamwe sitakuwa mlafi tena,” anaahidi. Na sote tunamwamini.
