Det var en gång en lycklig familj.
Der var engang en lykkelig familie.
Barnen bråkade aldrig med varandra. De hjälpte sina föräldrar hemma och på åkrarna.
De skændtes aldrig med hinanden. De hjalp deres forældre derhjemme og i markerne.
Men de fick inte gå nära eld.
Men de måtte ikke gå i nærheden af ilden.
De var tvungna att göra alla sina sysslor under natten eftersom de var gjorda av vax!
De måtte arbejde om natten. For de var lavet af voks!
Men en av pojkarna längtade efter att gå ut i solen.
Men en af drengene længtes efter at gå ud i sollyset.
En dag blev hans längtan för stark. Hans bröder varnade honom…
En dag blev længslen for stor. Hans brødre advarede ham …
Men det var för sent! Han smälte i den varma solen.
Men det var for sent! Han smeltede i den varme sol.
Vaxbarnen blev så ledsna över att se sin bror smälta bort.
Voksbørnene var så kede af at se deres bror smelte bort.
Men de tänkte ut en plan. De formade vaxklumpen till en fågel.
Men de lagde en plan. De formede en fugl af voksklumpen.
De tog sin fågelbror upp till ett högt berg.
De tog deres fuglebror op på et højt bjerg.
Och när solen gick upp flög han bort i morgonljuset.
Og da solen stod op, fløj han syngende ud i morgenlyset.
