En dag fick mamma mycket frukt.
En dag fik mor en masse frugt.
”När kan vi få lite frukt?” frågar vi. ”Vi ska äta frukten ikväll”, säger mamma.
“Hvornår må vi få noget frugt?” spørger vi. “Vi spiser frugten i aften,” siger mor.
Min bror Rahim är girig. Han smakar på alla frukter. Han äter mycket av den.
Min bror Rahim er grådig. Han smager på al frugten. Han spiser en masse af den.
”Titta vad Rahim har gjort!” ropar min lillebror. ”Rahim är olydig och självisk”, säger jag.
“Se, hvad Rahim har gjort!” råber min lillebror. “Rahim er slem og egoistisk,” siger jeg.
Vi är också arga på Rahim. Men Rahim ångrar sig inte.
Vi er også sure på Rahim. Men Rahim er ikke ked af det.
”Ska du inte straffa Rahim?” frågar lillebror.
“Skal du ikke straffe Rahim?” spørger lillebror.
”Rahim, du kommer snart ångra dig”, varnar mamma.
“Rahim, du fortryder det snart,” advarer mor.
Rahim börjar må illa.
Rahim begynder at få det dårligt.
”Jag har så ont i magen”, viskar Rahim.
“Jeg har ondt i maven,” hvisker Rahim.
Mamma visste att detta skulle hända. Frukten straffar Rahim!
Mor vidste, at dette ville ske. Frugten straffer Rahim.
Senare ber Rahim oss om ursäkt. ”Jag ska aldrig vara så girig igen”, lovar han. Vi tror alla på honom.
Senere siger Rahim undskyld til os. “Jeg skal aldrig være så grådig igen,” lover han. Og vi tror alle på ham.
