Download PDF
Back to stories list

Sibahwana Simbegwire Simbegwire

Written by Rukia Nantale

Illustrated by Benjamin Mitchley

Translated by Enoch Wandera

Language Lunyole

Level Level 5

Narrate full story The audio for this story is currently not available.


Sibahwana gaali muhaana muŋoono ate ow’ehisa. Olufanyuma lwa nyina ohufa, Sibahwana gaali munakuŋafu nyo. Cooka geega ohumenya ni semwana. Hiisi mugamba banywanga caayi era baaloma hu bibanahahole hu lunaku olulondaho. Era hiisi hy’egulo ganyiyanga emere ey’ehyegulo era nga goosa esaani. Semwana gamuyedangaho ohuhola ebibuuso ebi gaŋwanga ni nabyo hu somero.

When Simbegwire’s mother died, she was very sad. Simbegwire’s father did his best to take care of his daughter. Slowly, they learned to feel happy again, without Simbegwire’s mother. Every morning they sat and talked about the day ahead. Every evening they made dinner together. After they washed the dishes, Simbegwire’s father helped her with homework.

Simbegwire alihuzunika mama yake alipofariki. Baba yake alijitahidi kumtunza mwanaye. Taratibu wakaanza kuwa wenye furaha tena, bila ya Mama Simbegwire. Kila asubuhi walikaa na kupanga mipango ya siku inayofuata. Kila jioni waliandaa chakula cha jioni pamoja. Baada ya kuosha vyombo, baba yake Simbegwire alimsaidia kufanya kazi zake za shule.


Lulala, semwana gagaluha ŋango mu ngeri atali ya bulijo. Ni goola ng’alanga, “Sibahwana, Sibahwana, oliŋeena?” Sibahwana gadulumirira semwana nahayana ati, “Bbaabba, bbaabba” Ni gamwolaho nga gemeerera ni bimutangalihire! Semwana gaali n’omuhasi ahiiri omuŋere ate omuŋoono n’amuŋambire hu muhono.

One day, Simbegwire’s father came home later than usual. “Where are you my child?” he called. Simbegwire ran to her father. She stopped still when she saw that he was holding a woman’s hand. “I want you to meet someone special, my child. This is Anita,” he said smiling.

Siku moja baba yake Simbegwire alirudi nyumbani kwa kuchelewa. “Mwanangu uko wapi?” aliita. Simbegwire alimkimbilia baba yake. Alisimama ghafla baada ya kumwona baba yake akiwa ameshika mkono wa mwanamke. “Nataka ukutane na mtu muhimu, mwanangu. Huyu ni Anita,” alisema huku akitabasamu.


Omuhasi galoma, “Puliye bingi ebihuŋambaho.” Naye sigaŋamba hu muhono gwa Sibahwana. Nga era amurengerera ohuŋwa ŋamugulu paka ŋaasi natamwenyaho bbe. Bbaabba wuwe galoma hu engeri eyi badaatu baja huba musanyu, nibamenyire ŋalala, era sigafania hiitu hyosi.

“Hello Simbegwire, your father told me a lot about you,” said Anita. But she did not smile or take the girl’s hand. Simbegwire’s father was happy and excited. He talked about the three of them living together, and how good their life would be. “My child, I hope you will accept Anita as your mother,” he said.

“Hujambo Simbegwire? Baba yako amenisimulia mengi kukuhusu,” alisema Anita. Lakini hakutabasamu wala kumpa Simbegwire mkono. Baba yake Simbegwire alijaa na furaha. Aliongelea jinsi maisha yatakavyokuwa mazuri watatu hao wakiishi pamoja. “Mwanangu, ni matumaini yangu kuwa utamkubali Anita kuwa mama yako,” alisema.


Obulamu wa Sibahwana wacuuha naali ni maama omunyaha. Ŋali ŋaŋuma caayi womumugamba. Maama wuwe omunyaha gamuŋanga emirimo ej’omu nyumba mingi era ti Sibahwana gademba nga nyo nataŋanga huhoola emirimo j’abasomesa eji bamuŋanga ohuholera engo. Gatiinanga ohuŋenyuha yeŋene. Ehya mugumyangaho hyalinga bbulangiti ya maama wuwe eyi gamulehela ko nafuye. Bbaabba wuwe sigaali namanyire ti ŋaliŋo ehita bulaŋi.

Simbegwire’s life changed. She no longer had time to sit with her father in the mornings. Anita gave her so many household chores that she was too tired to do her school work in the evenings. She went straight to bed after dinner. Her only comfort was the colourful blanket her mother gave her. Simbegwire’s father did not seem to notice that his daughter was unhappy.

Maisha ya Simbegwire yakabadilika. Hakuwa na muda tena wa kukaa na baba yake asubuhi. Anita alimpa kazi nyingi za nyumbani zilizomchosha sana kiasi cha kushindwa kufanya kazi zake za shuleni jioni. Alikuwa anaenda moja kwa moja kulala baada ya chakula cha jioni. Faraja pekee aliyokuwa nayo ni blanketi lenye rangi nyingi alilopewa na mama yake. Baba yake Simbegwire hakugundua kwamba binti yake alikuwa hana furaha.


Nga, lulala, bbaabba wa Sibahwana alanga ti ajahuŋwaho ŋango ohuhena ahateŋama. Musanyu semwana galoma, “Maama wuwo omunyaha aja huhulabirira.” Sibahwana ganakuwala, aye bbaabba wuwe sigamanya.

After a few months, Simbegwire’s father told them that he would be away from home for a while. “I have to travel for my job,” he said. “But I know you will look after each other.” Simbegwire’s face fell, but her father did not notice. Anita did not say anything. She was not happy either.

Baada ya miezi michache, baba yake Simbegwire aliwaambia kwamba ana mpango wa kusafiri. “Itanibidi nisafiri kikazi,” alisema. “Lakini najua hakutakuwa na tatizo.” Uso wa Simbegwire ulijawa huzuni, lakini baba yake hakugundua. Anita hakusema lolote. Hakuwa na furaha.


Bbaabba wuwe naŋumaŋo, ebiitu byali biibi eri Sibahwana. Ni gahaholire emirimo pola pola, maama wuwe gahaŋambire esimbo gamuhubba. Hu hyegulo nyina ya Sibahwana ono galya nga cakana hiisi emere, nalehera Sibahwana bukukumuhira. Hiisi mu wiire Sibahwana galiranga najahuŋenyuha, ni geŋunamira mu bbulangiti ya maama wuwe agafa.

Things got worse for Simbegwire. If she didn’t finish her chores, or she complained, Anita hit her. And at dinner, the woman ate most of the food, leaving Simbegwire with only a few scraps. Each night Simbegwire cried herself to sleep, hugging her mother’s blanket.

Mambo yakawa mabaya kwa Simbegwire. Aliposhindwa kumaliza kazi au alipolalamika, Anita alimpiga. Wakati wa chakula cha jioni Anita alikula chakula kingi, na kumwachia Simbegwire makombo. Kila usiku Simbegwire alikuwa analia, huku akilikumbatia blanketi la mama yake.


Nga  lulala, mu mugamba Sibahwana galwa ho ohusisimuha mu buliri. Omusika wa Maama wuwe gahayuha, “Muhaana ewe omunafu!” naŋalula sibahwana ohuŋwa mu buliri, era aha bbulangiti hahe ahalaŋi haŋagama humusumali, nga hahanuhamo ŋabiri.

One morning, Simbegwire was late getting out of bed. “You lazy girl!” Anita shouted. She pulled Simbegwire out of bed. The precious blanket caught on a nail, and tore in two.

Asubuhi moja, Simbegwire alichelewa kuamka. “Wewe mtoto mvivu,” Anita aliita kwa kelele. Akamvuta Simbegwire kutoka kitandani. Blanketi lake zuri likanasa kwenye msumari na kuchanika vipande viwili.


Yino njeyali esimbo esembayo. Sibahwana gasalaŋo huduluma ŋango. Gaŋamba obutundu w’ebbulangiti eyali eya maama wuwe, aboŋaho emere, nga aleha enyumba, nalonderesa olugudo olu bbaabba wuwe gali natiniyeho.

Simbegwire was very upset. She decided to run away from home. She took the pieces of her mother’s blanket, packed some food, and left the house. She followed the road her father had taken.

Simbegwire alikasirika sana. Akaamua kutoroka nyumbani. Akachukua vipande vya blanketi la mama yake. Akachukua na chakula na akaondoka nyumbani. Akaifuata barabara aliyopita baba yake.


Ehyegulo nihyolire, ganiina omusaala omuleŋi nyo ogwali ohuupi n’esobele nga gebbotera obuliri. Nigali najahuŋenyuha, gemba, “Maama, maama, maama wandeha ese wandeha ese nandugaluhe. “Bbaabba sahifayo oba nohunyenda bbe, wandeha ese, maama wuuja ŋaali? Wandehaŋo ese.

When it came to evening, she climbed a tall tree near a stream and made a bed for herself in the branches. As she went to sleep, she sang: “Maama, maama, maama, you left me. You left me and never came back. Father doesn’t love me anymore. Mother, when are you coming back? You left me.”

Ilipofika jioni alipanda mti mrefu karibu na kijito na akaandaa kitanda kwenye matawi ya mti. Alipokuwa analala akaimba “Maama, maama, maama, umeniacha. Umeniacha na haukurudi tena. Baba hanipendi tena. Mama unarudi lini? Uliniacha.”


Nibusheye mu mugamba gasisimuha nga gemba nundi. Abahasi ni baaja ohwoosa engoye husobele, baŋulira obujanjasi obulaŋi nibutulira hu musala omuleŋi. Balobosa ti hwali hweŋuba hw’ebihola, nga beyongera nemirimo jawe. Naye omuhasi mulala gali mwelarihiriri.

The next morning, Simbegwire sang the song again. When the women came to wash their clothes at the stream, they heard the sad song coming from the tall tree. They thought it was only the wind rustling the leaves, and carried on with their work. But one of the women listened very carefully to the song.

Asubuhi iliyofuata, Simbegwire aliimba ule wimbo tena. Wakina mama walipokuja kufua nguo zao walisikia wimbo wa huzuni kutoka kwenye mti mrefu. Wakafikiri ni upepo unatikisa matawi ya mti na wakaendelea na kazi zao. Lakini mama mmoja akasikiliza ule wimbo kwa makini.


“Mangu, niina omusaala omwise ŋasi,” omuhasi galoma omuseele. Omuhasi nigaweene omuhana natengesya ebutundu w’ebulangiti yanyina, ga mugwa muhifuba nalila, “Sibahwana, omwana wa mbojo yange!”

This woman looked up into the tree. When she saw the girl and the pieces of colourful blanket, she cried, “Simbegwire, my brother’s child!” The other women stopped washing and helped Simbegwire to climb down from the tree. Her aunt hugged the little girl and tried to comfort her.

Mama huyo akaangalia juu ya mti. Alipomwona msichana na vipande vya blanketi la rangi, akalia, “Simbegwire, mtoto wa kaka yangu!” Wakina mama wengine wakaacha kufua na wakamsaidia Simbegwire kushuka toka juu ya mti. Shangazi yake akamkumbatia na kumfariji.


Gaŋira Sibahwana munyumba ewuwe, gamuŋa emele embalire, nga amuwiha ŋalala n’ebitundu by’ebulangiti ya maama wuwe. Owire owo, Sibahwana galira natiina ohuŋenyuha. Naye gali masiiga gohumununula. Gamanya ti masengewe gali wohumulabirila.

Simbegwire’s aunt took the child to her own house. She gave Simbegwire warm food, and tucked her in bed with her mother’s blanket. That night, Simbegwire cried as she went to sleep. But they were tears of relief. She knew her aunt would look after her.

Shangazi yake Simbegwire akampeleka nyumbani kwake. Akampatia chakula, akampeleka kitandani na akamfunika na blanketi la mama yake. Usiku ule Simbegwire akalia alipokwenda kulala. Lakini yalikuwa machozi ya furaha. Alijua shangazi yake atamtunza.


Naye bbaabba wuwe nigagoboye ego nga natabona muhana wuwe, gaaja muhutegera. Gategera engeri yi muhasi wuwe omunyaha ganakuwasa omuhana wuwe omuŋoono. Gahebulira obunakuwafu w’omuhana owa tasobola humanya ahasera aho nga era genenya omwene. Galeha omuhasi wuwe omunyaha munyumba, nga atiina ewa mbojo ohumubuusa oba nga aweene ho omuhana wuwe.

When Simbegwire’s father returned home, he found her room empty. “What happened, Anita?” he asked with a heavy heart. The woman explained that Simbegwire had run away. “I wanted her to respect me,” she said. “But perhaps I was too strict.” Simbegwire’s father left the house and went in the direction of the stream. He continued to his sister’s village to find out if she had seen Simbegwire.

Baba yake Simbegwire aliporudi nyumbani, alikikuta chumba chake kikiwa tupu. “Nini kimetokea, Anita?” aliuliza kwa simanzi. Anita akaelezea kuwa Simbegwire alitoroka. “Nilitaka aniheshimu,” alisema. “Labda nilikuwa mkali sana.” Baba yake Simbegwire aliondoka nyumbani na akaelekea kwenye kijito. Akaenda kwenye kijiji cha dada yake kuuliza kama amemwona Simbegwire.


Naye bbaabba wuwe galanga nga aloma, “Sibahwana, ofunire maama wuwo omulaŋi. Ahwenda ate ahumanyire. Kwesimisa ate kwenda nyo.”

Simbegwire was playing with her cousins when she saw her father from far away. She was scared he might be angry, so she ran inside the house to hide. But her father went to her and said, “Simbegwire, you have found a perfect mother for yourself. One who loves you and understands you. I am proud of you and I love you.” They agreed that Simbegwire would stay with her aunt as long as she wanted to.

Simbegwire alikuwa anacheza na binamu zake alipomwona baba yake akija kwa mbali. Aliogopa kuwa baba yake angekuwa amekasirika, na akakimbilia ndani ya nyumba ili ajifiche. Baba yake alimwendea na akamwambia, “Simbegwire umempata mama mzuri. Anayekupenda na kukuelewa. Najivunia kuwa nawe na ninakupenda.” Walikubaliana kuwa Simbegwire angeishi na shangazi yake kwa muda wote atakaotaka.


Bbabba wuwe gamushaliranga hisi ludalo. Era oludalo lulala, gaaja ni maama wa Sibahwana owundi, nigola eri Sibahwana, gamugwa muhifuba eno nalila, genenya olwohumuwoneresa.

Her father visited her every day. Eventually, he came with Anita. She reached out for Simbegwire’s hand. “I’m so sorry little one, I was wrong,” she cried. “Will you let me try again?” Simbegwire looked at her father and his worried face. Then she stepped forward slowly and put her arms around Anita.

Baba yake alikuwa akimtembelea kila siku. Mwishoe akaja na Anita. Akampa mkono Simbegwire. “Nisamehe, nilikosea,” akalia. “Utanipa nafasi kujaribu tena?” Simbegwire alimwangalia baba yake aliyekuwa na uso wa wasiwasi. Baadaye akamwendea Anita taratibu na akamkumbatia.


Ganirisa Sibahwana na baganda babe aba masengewe ego, nga baba nembbaga ey’amani. Oh engeri eyi bagudula eno n’ohujeha. Sibahwana, Bbaabba wuwe, maama wuwe owundi, abaganda babe hulwa masengewe, ni masengewe omulaŋi. Nga balya. Ngaliŋo ebyohulya bingi!

The next week, Anita invited Simbegwire, with her cousins and aunt, to the house for a meal. What a feast! Anita prepared all of Simbegwire’s favourite foods, and everyone ate until they were full. Then the children played while the adults talked. Simbegwire felt happy and brave. She decided that soon, very soon, she would return home to live with her father and her stepmother.

Wiki iliyofuata, Anita aliwaalika Simbegwire, binamu zake, na shangazi yake kwa ajili ya chakula. Anita akaandaa vyakula vyote ambavyo Simbegwire anavipenda, na kila mmoja akala hadi akashiba. Baada ya kula watoto wakaenda kucheza huku watu wazima wakiongea. Simbegwire akajisikia furaha na jasiri. Akaamua kuwa si muda mrefu atarejea nyumbani kuishi na baba yake na mama yake wa kambo.


Written by: Rukia Nantale
Illustrated by: Benjamin Mitchley
Translated by: Enoch Wandera
Language: Lunyole
Level: Level 5
Source: Simbegwire from African Storybook
Creative Commons License
This work is licensed under a Creative Commons Attribution 3.0 International License.
Read more level 5 stories:
Options
Back to stories list Download PDF