Loyi i Wavhudi. U na malembe ya nkombo. Vito ra yena i ra Xivhenda. To vula leswaku ‘wa kahle’.
Ella es Khalai. Tiene siete años. Su nombre significa “bondadosa” en su idioma llamado Lubukusu.
Wavhudi u pfuka a vulavula na mulamula. “Ndza ku kombela wena mulamula, kula u ta hi nyika malamula yo vupfa.”
Khalai despierta y le habla a los naranjos. “Por favor naranjos crezcan mucho para que nos den muchas naranjas maduras.”
Wavhidi u ya exikolweni. Endleleni u vulavula na byanyi. “Ndza ku kombela wena byanyi, kula u va wa rihlaza, u nga omi.”
Khalai le habla al pasto mientras camina a su escuela. “Por favor pasto, crece muy verde y nunca te seques.”
Wavhudi a hundza swiluva swa nkova. “Ndza mi kombela n’wina swiluva, kulani swinene ndzi ta hamba ndzi tikhavisa hi n’wina enhlokweni.”
Khalai pasa frente a unas flores silvestres. “Por favor flores, sigan floreciendo para ponerlas en mi cabello.”
Exikolweni Wavhudi u vulavula na murhi lowu nga endzeni ka xikolo. “Ndza ku kombela wena murhi, huma marhavi leswaku hi ta hamba hi hlaya ehansi ka wena.”
En la escuela, Khalai le habla a un árbol que está en medio del recinto. “Por favor árbol, crece con ramas muy grandes para que podamos leer bajo tu sombra.”
Wavhudi u vulavula na mirhi ya mitwa leyi nga endla darata ya xikolo. Ndza ku kombela leswaku u kulak u sivela makhamba ku nghena exikolweni.
Khalai le habla a la cerca de arbustos que rodea su escuela. “Por favor, crece muy fuerte para que detengas a la gente mala que quiera entrar.”
Loko Wavhudi a vuya hi le xikolweni u vhakerile mulamula. Kutani a wu vutisa a ku: “Xana malamula ya wena ya vupfile ke?”
Cuando Khalai vuelve a casa, ella visita al naranjo y le pregunta: “¿Están listas tus naranjas?”
“Malamula a ya si vupfa. Ndzi ta ku vona mundzuku. Kumbe ndzi nga kuma u ri na malamula yo vupfa.” Ku vula Wavhudi.
“Las naranjas aún se ven verdes,” dice Khalai. “Nos vemos mañana, naranjo,” Khalai continúa. “¡Quizás, mañana tendrás una naranja lista y madura para mí!”