Inimilo ya Kuukhu yaba yiyaangisa,
abe yaayitsulamo kamaheemba,
buulo, ni mwooko. Ne shishafuurira
ilala buulayi mu byoosi yaba
kamatoore.
Abe yakhaba nga Kuukhu aaba ni
babetsukhulu baakali, ne mu
shimoonyo busa naamanya ndi ise
niye isi aafuura khuukana. Niye
aanaangatsaka mu ntsu yeewe
busheele, waamboolelakho
bimoonyo bye mukari. Ne
aaramisayo shimoonyo shitweela
sheesi aakhamboolelakho ta: eena
isi arobesela kamarofu.
El huerto de mi abuela era maravilloso y tenía mucho sorgo, mijo y yuca. Pero lo mejor de todo eran los plátanos. Aunque mi abuela tenía muchos nietos, yo, en secreto, sabía que era su favorita. Me invitaba a su casa muy a menudo. También me contaba muchos secretos. Pero había un secreto que nunca me contó: el lugar donde ella hacía madurar los plátanos.
Shifukhu shitweela, nabona
kumuyayi, nga baakureere mu
muumu ibulafu khu ntsu ya Kuukhu.
Nga namureeba sheesi kumuyayi
kukhola, niye aantsilamo busa ari,
“Kuli kumuyayi kwase
namakaanga.”
Andulo e kumuyayi, aabawo kamaru
mafwiiti kari, keesi Kuukhu ekhala
ayuusayuusa.
Bubwayaayi bwamaamba
naamureeba ndi, “Kuukhu, kamaru
kano kaashi?”Niye aantsilamo busa
ari, “Kali kamaru kaase
namakaanga.”
Un día vi un gran canasto de paja que estaba al sol, afuera de la casa de mi abuela. Cuando le pregunté para qué era, sólo me respondió: “Es mi canasto mágico”. Al lado del canasto, habían varias hojas de plátano que mi abuela volteaba de vez en cuando. Yo sentí curiosidad. “¿Para qué son las hojas, abuela?” le pregunté. Ella sólo me respondió: “Son mis hojas mágicas”.
Ise shaantsikhoyesa naabi
khuubona Kuukhu, kamarofu,
kamaru ni kumuyayi. Ne Kuukhu ndi
wandumana wa maayi wase.
Nase naamuloma ndi, “Kuukhu
ndekhe imbone nga n’uuli
khuukhola…”
Kila Kuukhuwe amwiilamo ari,
“Mwaanawe, ukhaba umumiinyi ta,
khola nga niindi
khuukhulomela.”Indyo naatsya
butima.
Me pareció muy interesante observar a mi abuela, los plátanos, las hojas de plátano y al gran canasto de paja. Pero mi abuela me ordenó que fuera donde mi madre a hacer un mandado. “Abuela, por favor, déjame mirar cómo preparas…” “No seas testaruda, niña, haz lo que te digo,” insistió. Me fui corriendo.
Nga ni nakobola, nanyoola Kuukhu
nga wekhaale khu lwaanyi ne nga
mbaawo kumuyayi, namwe
kamarofu ta. Nase naamureeba ndi,
“Kuukhu, kumuyayi kuli waheena,
kamarofu koosi kali waheena,
naluundi waheena…?”
Ne sheesi Kuukhu aantsilamo
shonyene ari, “Bili mu shifwo shase
namakaanga.”
Shaakhalasa naabi.
Cuando regresé, mi abuela estaba sentada afuera pero no tenía el canasto ni los plátanos. “Abuela, ¿dónde está el canasto, dónde están todos los plátanos, y dónde…?” pero solamente me respondió, “Están en mi lugar mágico.” ¡Fue muy decepcionante!
Lwanyuma lwe bifukhu bibili,
Kuukhu aanduma khuutsya
khumureerera kumusyeendo
kweewe, khukhwaama mu
shiseenge sheewe.
Khaangu nga indikuule lulwiitsi,
luulukhu lwe kamarofu
lwaantsakaanila. Mu shiseenge she
mukari nimwo mweesi Kuukhu aaba
waabisile kumuyayi namakaanga
kumuboofu, waakubiimbilila buulayi
busa ni ibulangiti ikhale. Ise
naabera ibulangiti naawunyila
luulukhu lulukhongelesa.
Dos días más tarde, mi abuela me envió a su habitación a buscar su bastón. Apenas abrí la puerta, sentí el fuerte aroma de los plátanos madurando. Dentro de la habitación estaba el gran canasto mágico de paja de mi abuela. Estaba bien escondido bajo una vieja manta. La levanté y olí ese glorioso aroma.
Likono lya Kuukhu lyanendekulusa,
nga alaanga ari, “Uli khuukhola
shiina? Yuubakho undeerere
kumusyeendo.”
Nase naarura khaangu ni
kumusyeendo. Kuukhu wandeeba
ari, “Uli khuumuunamuunila
shiina?”
Shireebo sheewe shaakila
nakhebulila nga naba indi
khuumuunamuuna khulwe
khufuumbula shiifwo sha Kuukhu
sha namakaanga.
Me asusté cuando escuché que mi abuela me llamaba, “¿Qué estás haciendo? Apúrate y tráeme mi bastón.” Me apresuré en llevarle su bastón. “¿Por qué sonríes?” me preguntó mi abuela. Su pregunta me hizo darme cuenta de que yo todavía estaba sonriendo por haber descubierto su lugar mágico.
Shifukhu shisheelakho, nga Kuukhu
eetsa khuukyeniyila maayi wase,
naatimaka mu ntsu yeewe
khuuyama khu marofu luundi.
Yabamwo litoore lye kamarofu
kakanuunukhiile ilala. Naasasulakho
litweela naalibisa mu shitweeya
shaase.
Lwanyuma lwe khuubiimba khu
muyayi luundi, naatsya inyuma we
ntsu naalilyaka khaangu. Lirofu ilyo
nilyo lilyafuurisakho khun’gaaha
khukhwaama nga ye ndyaatsaka
khu marofu.
Al día siguiente, mi abuela vino a visitar a mi madre. En ese momento, corrí a su casa a revisar los plátanos otra vez. Había un montón de plátanos muy maduros. Cogí uno y lo escondí en mi vestido. Después de volver a cubrir el canasto, fui detrás de la casa y me lo comí rápidamente. Era el plátano más dulce que me había comido en toda mi vida.
Shifukhu shishaloondakho nga
Kuukhu ali mu nimilo ibuumbi aaha
tsinyanyi, namolokha neepa mu
ntsu nekheenga khu marofu.
Aambi koosi kaaba kaarobile. Nga
sinyala nekhaliilikha khuuyila
shisasi she tsimuunga tsine ta.
Ne ni naba nga isoota khuutsya
imulyaango, naawulila kuukhu
akhololela ibulafu. Naanyalisa busa
khuubisa kamarofu mu shitweeya
shase, naakeenda naamubirakho.
Al día siguiente, cuando mi abuela estaba en su huerta recolectando vegetales, entré a su casa hurtadillas y revisé los plátanos. Casi todos estaban maduros. No pude evitar coger cuatro. Mientras caminaba de puntitas hacia la salida, escuché a mi abuela toser afuera. Logré esconder los plátanos bajo mi vestido y pasé caminando al lado de ella.
Shifukhu ndi shisheelakho shaba
she likaantso. Kuukhu eenyukha
tikhinyi. Busheele aayilatsaka
kamarofu ni mwooko khuukulisa
mwikaantso.
Sinatimilakho khuumukyenilakho
khu shifukhu isho ta. Ne nga abe
siinyala khuumutatayila imbuka
ndeeyi ta.
El día siguiente era día de mercado. Mi abuela se despertó temprano. Ella siempre tomaba los plátanos maduros y la yuca para venderlos en el mercado. Ese día no me apresuré en ir a visitarla. Pero no pude evitarla por mucho tiempo.
Lwanyumakho angoloobe khu
shifukhu sheene isho, nga maayi, ni
paapa banaanga. Ise namanya
lwashiina. Shiilo isho, nga ingona,
namanya ndi sindiilakho luundi
khukhwiiba ta, khukhwaama khu
kuukhu, khukhwaama khu basaali
baase, ni khufuurira ilala
khukhwaama khu muundu yeesi.
Más tarde esa noche, me llamaron mi madre, padre y abuela. Yo sabía por qué. Me fui a dormir habiendo aprendido que no podía volver a robar nunca más, ni a mi abuela, ni a mis padres, ni a nadie más.