Descargar PDF
Regresar a lista de cuentos

Ouma se piesangs Los plátanos de mi abuela

Texto Ursula Nafula

Ilustraciones Catherine Groenewald

Translated by Willemien Wannberg

Lectura en voz alta Willemien Wannberg

Lengua afrikáans

Nivel Nivel 4

Contar el cuento completo

Velocidad del audio

Reproducir automáticamente


Ouma se tuin was wonderlik, vol sorghum, gars en maniok. Maar die beste van alles was die piesangs. Alhoewel Ouma baie kleinkinders gehad het, het ek in die geheim geweet ek is haar gunsteling. Sy het my dikwels na haar huis genooi. Sy het vir my geheimpies vertel. Maar daar was een geheim wat sy nie met my gedeel het nie: waar sy haar piesangs rypgemaak het.

El huerto de mi abuela era maravilloso y tenía mucho sorgo, mijo y yuca. Pero lo mejor de todo eran los plátanos. Aunque mi abuela tenía muchos nietos, yo, en secreto, sabía que era su favorita. Me invitaba a su casa muy a menudo. También me contaba muchos secretos. Pero había un secreto que nunca me contó: el lugar donde ella hacía madurar los plátanos.


Eendag het ek ‘n groot grasmandjie in die son buite Ouma se huis gesien. Toe ek gevra het waarvoor dit was, was die enigste antwoord wat ek gekry het, “Dit is my towermandjie.” Langs die mandjie was verskeie piesangblare wat Ouma kort-kort omgedraai het. Ek was nuuskierig. “Waarvoor is die blare, Ouma?” het ek gevra. Die enigste antwoord wat ek gekry het, was: “Hulle is my towerblare.”

Un día vi un gran canasto de paja que estaba al sol, afuera de la casa de mi abuela. Cuando le pregunté para qué era, sólo me respondió: “Es mi canasto mágico”. Al lado del canasto, habían varias hojas de plátano que mi abuela volteaba de vez en cuando. Yo sentí curiosidad. “¿Para qué son las hojas, abuela?” le pregunté. Ella sólo me respondió: “Son mis hojas mágicas”.


Dit was so interessant om na Ouma, die piesangs, die piesangblare en die groot grasmandjie te kyk. Maar Ouma het my na my ma toe gestuur om iets te doen. “Ouma, laat my asseblief toe om te kyk hoe u voorberei…” “Moenie hardkoppig wees nie, kind, maak soos ek sê, ” het sy aangedring. Ek het weggehardloop.

Me pareció muy interesante observar a mi abuela, los plátanos, las hojas de plátano y al gran canasto de paja. Pero mi abuela me ordenó que fuera donde mi madre a hacer un mandado. “Abuela, por favor, déjame mirar cómo preparas…” “No seas testaruda, niña, haz lo que te digo,” insistió. Me fui corriendo.


Toe ek terugkom, het Ouma buite gesit, maar daar was geen mandjie of piesangs nie. “Ouma, waar is die mandjie, waar is al die piesangs en waar…” Maar die enigste antwoord wat ek gekry het, was “Hulle is in my towerplek.” Dit was so ‘n teleurstelling!

Cuando regresé, mi abuela estaba sentada afuera pero no tenía el canasto ni los plátanos. “Abuela, ¿dónde está el canasto, dónde están todos los plátanos, y dónde…?” pero solamente me respondió, “Están en mi lugar mágico.” ¡Fue muy decepcionante!


Twee dae later het Ouma my gestuur om haar kierie in haar slaapkamer te gaan haal. Toe ek die deur oopmaak, is ek begroet deur die skerp geur van rypwordende piesangs. In die binneste kamer was Ouma se groot tower grasmandjie. Dit was goed weggesteek onder ‘n ou kombers. Ek het dit opgelig en die heerlike reuk ingeasem.

Dos días más tarde, mi abuela me envió a su habitación a buscar su bastón. Apenas abrí la puerta, sentí el fuerte aroma de los plátanos madurando. Dentro de la habitación estaba el gran canasto mágico de paja de mi abuela. Estaba bien escondido bajo una vieja manta. La levanté y olí ese glorioso aroma.


Ouma se stem het my laat skrik toe sy roep, “Wat maak jy? Maak gou en bring my kierie.” Ek het vinnig uitgegaan met haar kierie. “Waaroor glimlag jy?” het Ouma gevra. Haar vraag het my laat besef dat ek steeds geglimlag het omdat ek haar towerplek ontdek het.

Me asusté cuando escuché que mi abuela me llamaba, “¿Qué estás haciendo? Apúrate y tráeme mi bastón.” Me apresuré en llevarle su bastón. “¿Por qué sonríes?” me preguntó mi abuela. Su pregunta me hizo darme cuenta de que yo todavía estaba sonriendo por haber descubierto su lugar mágico.


Die volgende dag toe Ouma by my ma kom kuier het, het ek na haar huis gehardloop om weer na die piesangs te kyk. Daar was ‘n paar wat baie ryp was. Ek het een afgepluk en dit in my rok weggesteek. Nadat ek die mandjie weer toegemaak het, het ek dit vinnig agter die huis gaan eet. Dit was die soetste piesang wat ek nog ooit geproe het.

Al día siguiente, mi abuela vino a visitar a mi madre. En ese momento, corrí a su casa a revisar los plátanos otra vez. Había un montón de plátanos muy maduros. Cogí uno y lo escondí en mi vestido. Después de volver a cubrir el canasto, fui detrás de la casa y me lo comí rápidamente. Era el plátano más dulce que me había comido en toda mi vida.


Die volgende dag terwyl Ouma in die tuin groente gepluk het, het ek weer ingesluip en na die piesangs geloer. Amper almal was ryp. Ek kon nie help om ‘n tros van vier te gryp nie. Toe ek op my tone deur toe sluip, hoor ek Ouma buite hoes. Ek het net betyds die piesangs onder my rok weggesteek en by haar verby geloop.

Al día siguiente, cuando mi abuela estaba en su huerta recolectando vegetales, entré a su casa hurtadillas y revisé los plátanos. Casi todos estaban maduros. No pude evitar coger cuatro. Mientras caminaba de puntitas hacia la salida, escuché a mi abuela toser afuera. Logré esconder los plátanos bajo mi vestido y pasé caminando al lado de ella.


Die volgende dag was markdag. Ouma het vroeg opgestaan. Sy het altyd piesangs en maniok geneem om by die mark te verkoop. Ek was nie haastig om daardie dag by haar te gaan kuier nie. Maar ek kon haar nie lank vermy nie.

El día siguiente era día de mercado. Mi abuela se despertó temprano. Ella siempre tomaba los plátanos maduros y la yuca para venderlos en el mercado. Ese día no me apresuré en ir a visitarla. Pero no pude evitarla por mucho tiempo.


Later die aand is ek deur my ma, pa en ouma geroep. Ek het geweet waarom. Daardie nag toe ek gaan slaap, het ek geweet dat ek nooit weer sou steel nie, nie van my ouma, of van my ouers en beslis nie van enigiemand anders nie.

Más tarde esa noche, me llamaron mi madre, padre y abuela. Yo sabía por qué. Me fui a dormir habiendo aprendido que no podía volver a robar nunca más, ni a mi abuela, ni a mis padres, ni a nadie más.


Texto: Ursula Nafula
Ilustraciones: Catherine Groenewald
Translated by: Willemien Wannberg
Lectura en voz alta: Willemien Wannberg
Lengua: afrikáans
Nivel: Nivel 4
Fuente: Grandma's bananas del African Storybook
Licencia Creative Commons
Esta obra está bajo una Creative Commons Atribución 3.0 Internacional.
Opciones
Regresar a lista de cuentos Descargar PDF