The audio for this story is currently not available.
Tidigt en morgon ropade Vusis mormor på honom: ”Vusi, var snäll och ta med detta ägg till dina föräldrar. De vill baka en stor tårta till din systers bröllop.”
Early one morning Vusi’s granny
called him, “Vusi, please take this
egg to your parents. They want to
make a large cake for your sister’s
wedding.”
På väg till föräldrarna mötte Vusi två pojkar som plockade frukt. En av dem tog ägget från Vusi och kastade det mot ett träd. Ägget gick sönder.
On his way to his parents, Vusi met
two boys picking fruit. One boy
grabbed the egg from Vusi and shot
it at a tree. The egg broke.
”Vad har du gjort?”, skrek Vusi. ”Det ägget var till en tårta. Tårtan var till min systers bröllop. Vad kommer min syster att säga om det inte finns någon bröllopstårta?”
“What have you done?” cried Vusi.
“That egg was for a cake. The cake
was for my sister’s wedding. What
will my sister say if there is no
wedding cake?”
Pojkarna var ledsna för att de hade retat Vusi. ”Vi kan inte hjälpa till med tårtan, men här är en vandringskäpp till din syster”, sa den ena. Vusi fortsatte sin resa.
The boys were sorry for teasing
Vusi.
“We can’t help with the cake, but
here is a walking stick for your
sister,” said one.
Vusi continued on his journey.
Längs vägen mötte han två män som byggde ett hus. ”Får vi använda din starka käpp?” frågade en av dem. Men käppen var inte gjord för att byggas med, så den gick sönder.
Along the way he met two men
building a house. “Can we use that
strong stick?” asked one.
But the stick was not strong enough
for building, and it broke.
”Vad har du gjort?”, ropade Vusi. ”Den käppen var en gåva till min syster. Fruktplockarna gav mig käppen eftersom de hade sönder ägget till tårtan. Tårtan var till min systers bröllop. Nu finns det inget ägg, ingen tårta och ingen gåva. Vad kommer min syster att säga?”
“What have you done?” cried Vusi.
“That stick was a gift for my sister.
The fruit pickers gave me the stick
because they broke the egg for the
cake. The cake was for my sister’s
wedding. Now there is no egg, no
cake, and no gift. What will my
sister say?”
Byggarbetarna var ledsna för att de hade haft sönder käppen. ”Vi kan inte hjälpa till med tårtan, men här är lite halm till din syster”, sa den ena. Och så fortsatte Vusi på sin resa.
The builders were sorry for breaking
the stick.
“We can’t help with the cake, but
here is some thatch for your sister,”
said one.
And so Vusi continued on his
journey.
Längs vägen träffade Vusi en bonde och en ko. ”Vilken fin halmbal, kan jag få en munsbit?” frågade kon. Men halmen var så god att kon åt upp alltihop!
Along the way, Vusi met a farmer
and a cow. “What delicious thatch,
can I have a nibble?” asked the cow.
But the thatch was so tasty that the
cow ate it all!
”Vad har du gjort?” ropade Vusi. ”Halmen var en gåva till min syster. Byggarbetarna gav mig halmen eftersom de hade sönder käppen från fruktplockarna. Fruktplockarna gav mig käppen eftersom de hade sönder ägget till min systers tårta. Tårtan var till min systers bröllop. Nu finns det inget ägg, ingen tårta och ingen gåva. Vad kommer min syster att säga?”
“What have you done?” cried Vusi.
“That thatch was a gift for my
sister. The builders gave me the
thatch because they broke the stick
from the fruit pickers. The fruit
pickers gave me the stick because
they broke the egg for my sister’s
cake. The cake was for my sister’s
wedding. Now there is no egg, no
cake, and no gift. What will my
sister say?”
Kon var ledsen för att hon hade varit glupsk. Bonden gick med på att kon skulle gå med Vusi som en gåva till hans syster. Och så gick Vusi vidare.
The cow was sorry she was greedy.
The farmer agreed that the cow
could go with Vusi as a gift for his
sister. And so Vusi carried on.
Men kon sprang tillbaka till bonden vid middagstid och Vusi gick vilse under sin resa. Han kom fram för sent till sin systers bröllop. Gästerna hade redan börjat att äta.
But the cow ran back to the farmer
at supper time.
And Vusi got lost on his journey.
He arrived very late for his sister’s
wedding. The guests were already
eating.
”Vad ska jag göra?”, ropade Vusi. ”Kon som sprang iväg var en gåva istället för halmen som byggarbetarna gav mig. Byggarbetarna gav mig halmen eftersom de bröt sönder käppen som jag hade fått av fruktplockarna. Fruktplockarna gav mig käppen eftersom de hade sönder ägget till tårtan. Tårtan var till bröllopet. Nu finns det inget ägg, ingen tårta och ingen gåva.”
“What shall I do?” cried Vusi.
“The cow that ran away was a gift,
in return for the thatch the builders
gave me. The builders gave me the
thatch because they broke the stick
from the fruit pickers. The fruit
pickers gave me the stick because
they broke the egg for the cake.
The cake was for the wedding. Now
there is no egg, no cake, and no
gift.”
Vusis syster tänkte ett tag, sedan sa hon: ”Vusi, min bror, jag bryr mig inte alls om gåvorna. Jag bryr mig inte ens om tårtan! Vi är alla här tillsammans, jag är lycklig. Ta nu på dig dina finkläder och låt oss fira den här dagen!” Så Vusi gjorde det.
Vusi’s sister thought for a while,
then she said,
“Vusi my brother, I don’t really care
about gifts. I don’t even care about
the cake! We are all here together, I
am happy. Now put on your smart
clothes and let’s celebrate this
day!”
And so that’s what Vusi did.
