L’enregistrement audio de cette histoire est actuellement indisponible.
Odongo le Apiyo ba ne ba nna mo toropong le rra bona. Ba ne ba bonela pele malatsi a boikhutso. E seng fela ka ntlha ya gore dikolo di tswadilwe, mme ka ntlha ya gonne ba ya go etela mmemogolo wa bona. O ne a nna gaufi le motsana wa batshwari ba ditlhapi gaufi le noka e kgolo.
Odongo et Apiyo vivaient dans la ville avec leur père. Ils avaient hâte aux vacances. Non seulement parce que l’école serait fermée, mais parce qu’ils iraient rendre visite à leur grand-mère. Elle vivait dans un village de pêche près d’un grand lac.
Odongo le Apiyo ba ne ba itumetse ka ntlha ya gonne e ne e le nako ya go etela mmemogolo wa bone gape. Bosigo jo o pele, ba baakanya dikgetse tsa bone mme ba ipaakanyetsa loeto lo lo leele kwa motseng wa gagwe. Ga ba kgona go robala mme ba bua bosigo jotlhe ka ga boikhutso.
Odongo et Apiyo avaient hâte parce que c’était à nouveau le temps de rendre visite à leur grand-mère. La veille, ils ont fait leurs valises et se sont préparés pour le long voyage jusqu’à son village. Ils ne pouvaient pas dormir et ils ont parlé toute la nuit à propos des vacances.
Phakela mo mosong o o latelang, ba tsamaya go ya kwa motseng ka koloi ya rrabone. Ba kgweeditse ba feta dithaba, diphologolo tsa naga le tshimo ya tee. Ba badile dikoloi mme ba opela dipina.
Tôt le lendemain matin, ils sont partis vers le village dans la voiture de leur père. Ils ont vu des montagnes, des animaux sauvages et des plantations de thé. Ils ont compté les voitures et ont chanté des chansons.
Morago nyana, bana ba ne ba lapile mme ba robala.
Après un certain temps, les enfants se sont endormis, fatigués.
Rre o ne a tsosa Odongo le Apiyo nako ya fa ba goroga mo motseng. Ba fitlhetse Nyar- Kanyanda, mmemogolo wa bone, a ikhutsitse mo phateng ka fa tlase ga setlhare. Nyar- Kanyada ka se Luo, ‘go reela mosetsana wa batho ba Kanyada’. E ne e le mme yo montle yo o kwenneng.
Papa réveilla Odongo et Apiyo lorsqu’ils arrivèrent au village. Ils ont trouvé leur grand-mère Nyar-Kanyada assise sous un arbre. En luo, Nyar-Kanyada veut dire « fille du peuple de Kanyada ». C’ était une femme belle et forte.
Nyar- Kanyada o ne a ba amogela moteng ga ntlo mme a bina a dikologa phaposi ya borobalo a opela ka boitumelo. Ditlogolo tsa gagwe di ne di itumetse go mo naya dimpho tse ba di rekileng gotswa mo toropong, “Bula mpho ya me pele,” go bua Odongo. “Nnya, mpho ya me pele!” go bua Apiyo.
Nyar-Kanyada les a accueillis dans sa maison et a dansé tout autour de la salle en chantant de bonheur. Ses petits-enfants avaient hâte de lui donner les cadeaux qu’ils avaient apportés de la ville. « Ouvre mon cadeau en premier, » dit Odongo. « Non, ouvre le mien en premier ! » dit Apiyo.
Morago ga a sena go bula dimpho, Nyar-Kanyada o ile a segofatsa ditlogolo tsa gagwe ka mokgwa wa setso.
Après avoir ouvert ses cadeaux, Nyar-Kanyada donna une bénédiction traditionnelle à ses petits-enfants.
Morago Odongo le Apiyo ba tswela kwa ntle. Ba leleka dirurubele le dinonyane.
Ensuite, Odongo et Apiyo sont sortis dehors. Ils ont poursuivi des papillons et des oiseaux.
Ba palama ditlhare ba tlolela mo metsing a noka.
Ils ont grimpé aux arbres et se sont éclaboussés dans l’eau du lac.
E rile gonna lefifi ba boela lwapeng go ya go ja dijo tsa maitsiboa. Pele ga ba fetsa go ja, ba simolola go otsela!
Quand la nuit tomba ils retournèrent à la maison pour souper. Ils se sont endormis avant même de finir de manger!
Letsatsi le le latelang, rrabana a boela morago kwa toropong a ba tlogela le Nyar- Kanyada.
Le lendemain, le père des enfants est retourné à la ville, les laissant avec Nyar-Kanyada.
Odongo le Apiyo ba ne ba thusa mmemogolo wa bone ka ditiro tsa mo gae. Ba ne ba ya go tsaya metsi le dikgong tse di gotsang. Ba ne ba phutha mae gotswa mo dikokong mme ba ya go sela merogo mo tshimong.
Odongo et Apiyo ont aidé leur grand-mère à faire les tâches ménagères. Ils sont allés chercher de l’eau et du bois de chauffage. Ils ont ramassé les œufs des poules et ont cueilli des herbes aromatiques dans le jardin.
Nyar- Kanyada o ne a ruta ditlogolo tsa gagwe go dira ugali e e borethe go jela ka merogo e e apeilweng ka nama. O ne a ba ruta gore reise ya khokhonate e dirwa jang go jela ka tlhapi e e besitsweng.
Nyar-Kanyada a montré à ses petits-enfants comment faire de l’ugali mou pour manger avec du ragoût. Elle leur a montré comment faire du riz de noix de coco pour manger avec du poisson grillé.
Moso mongwe, Odongo a tsaya dikgomo tsa ga mmemogolo wa gagwe go ya go hula. Di ne tsa tabogela mo polasing ya baagisanyi. Molemirui o ne a galefela Odongo. O ne a mo tshosetsa gore o tla tshegetsa dikgomo jaaka di jele merogo ya gagwe. Morago ga letsatsi le o, mosimane o ne a netefatsa gore dikgomo ga di tsene mo mathateng gape.
Un matin, Odongo a mené paître les vaches de sa grand-mère. Elles ont couru dans la ferme d’un voisin. Le fermier était fâché envers Odongo. Il a menacé de garder les vaches parce qu’elles avaient mangé ses récoltes. À partir de ce jour-là, le garçon a veillé à ce que les vaches ne fassent pas d’autres bêtises.
Ka letsatsi le lengwe bana ba ne ba ya kwa marekisetsong le Nyar-Nnyada. O na le lefelo le o rekisang merogo, sokore le molora teng. Apiyo o rata go bolelela bareki tlhwotlhwa ya dilwana. Odongo o ne a phuthela dilwana tse bareki ba di rekileng.
Un autre jour, les enfants sont allés au marché avec Nyar-Kanyada. Elle avait un stand pour vendre des légumes, du sucre et du savon. Apiyo aimait donner le prix des articles aux clients. Odongo emballait ce que les clients achetaient.
Kwa bofelong jwa letsatsi bane ba nwa tee ya chai mmogo. Ba thusa mmemogolo go bala madi a o a amogetseng.
À la fin de la journée, ils ont bu du thé chai ensemble. Ils ont aidé leur grand-mère à compter l’argent qu’elle avait gagné.
Mme mo nakong e khutshwane nako ya boikhutso e ne e fedile mme bana ba ne ba tshwanetse go boela kwa toropong. Nyar-Kanyada o ne a naya Odongo hutshe le Apiyo jase. O ne a ba phuthela dijo tsa loeto.
Trop tôt, les vacances étaient terminées et les enfants devaient retourner à la ville. Nyar-Kanyada donna une casquette à Odongo et un chandail à Apiyo. Elle emballa de la nourriture pour leur voyage.
E rile fa rrabone a tla go ba tsaya, ba ne ba sa batle go tsamaya. Bana ba ne ba rapela Nyar- Kanyada gore a tsamaye le bone kwa toropong. O ne a nyenya mme a re, “Ke tsofetse thata gore nka nna mo toropong. Ke tla lo leta gore lo tle kwa motseng wame gape.”
Quand leur père est venu les chercher, ils ne voulaient pas partir. Les enfants ont supplié Nyar-Kanyada de venir avec eux à la ville. Elle sourit et dit, « Je suis trop vieille pour la ville. J’attendrai votre retour à mon village. »
Odongo le Apiyo ka bobedi ba mo tlamparela thata mme ba re a sale sentle.
Odongo et Apiyo l’ont tous les deux embrassée fort et lui ont dit au revoir.
E rile fa Odongo le Apiyo ba boela kwa sekolong ba bolelela ditsala tsa bone ka ga botshelo mo motseng. Bangwe ba bana ba ne ba ikutlwa gore botshelo mo toropong bo siame. Ba bangwe ba ikutlwa gore motse o botoka. Mme se segolo thata mo go tsotlhe, mongwe le mongwe o ne a dumalana gore Odongo le Apiyo ba na le mmemogolo yo o siameng!
Quand Odongo et Apiyo sont retournés à l’école ils ont raconté leurs histoires de la vie dans le village à leurs amis. Certains enfants croyaient que la vie en ville était bonne. D’autres étaient de l’avis que le village était meilleur. Et surtout, ils étaient tous d’accord que Odongo et Apiyo avaient une grand-mère merveilleuse !