L’enregistrement audio de cette histoire est actuellement indisponible.
Mo motseng o o mo mokgokolosa wa Thaba ya Kenya mo Aferika Botlhaba, mosetsana yo monnye o ne a dira mo tshimong le mmagwe. Leina la gagwe e ne e le Wangari.
Dans un village situé sur les flancs du Mont Kenya en Afrique de l’Est, une petite fille travaillait dans les champs avec sa mère. Son nom était Wangari.
Wangari o ne a rata go nna kwa ntle. Mo tshimong ya dijo ya losika lwa bone o ne a thuba mmu ka mogoma wa gagwe. O ne a tlhoma dipeo tse di nnye moteng ga lefatshe le le mothito.
Wangari aimait beaucoup être dehors. Dans le potager de sa famille, elle faisait des trous dans le sol avec sa machette. Elle enfouissait des petites graines dans la terre chaude.
Nako ya gagwe ya letsatsi e o neng a e rata e ne e le mongobelo. Fa gonna lefifi thata go bona dimela, Wangari o ne a itse gore ke nako ya go ya lwapeng. O ne a rata go tsamaya mo ditseleng tse di tshesane tse di mogare ga tshimo, a tsamaya a tla a kgabaganya noka.
Son moment préféré de la journée était juste après le coucher du soleil. Quand il faisait trop nuit pour voir les plantes, Wangari savait qu’il était l’heure de rentrer à la maison. Pour rentrer, elle devait suivre des sentiers étroits à travers champs et traverser des rivières.
Wangari e ne e le ngwana yo o botlhale a sa kgone go leta go ya sekolong. Mme rragwe le mmagwe ba ne ba batla gore a nne mo lwapeng mme a ba thuse. E rile fa a le dingwaga tse supa, mogolowe a tlhotlheletsa batsadi ba gagwe gore ba mo letlelele gore a ye sekolong.
Wangari était une enfant intelligente et avait hâte d’aller à l’école. Mais sa mère et son père voulaient qu’elle reste à la maison pour les aider. Quand elle eut sept ans, son grand frère persuada ses parents de la laisser aller à l’école.
O ne a rata go ithuta! Wangari o ne a ithuta thata thata mo lokwalong longwe le longwe lo o neng a lo bala. O ne a dira ka natla thata mo sekolong gore a lalediwe go ya go ithuta kwa Dinageng tse di Kopaneng tsa Amerika. Wangari o ne a itumetse! O ne a rata go itse thata ka ga lefatse ka bophara.
Elle aimait apprendre ! Wangari apprenait de plus en plus avec chaque livre qu’elle lisait. Elle travaillait si bien à l’école qu’elle fut invitée à étudier aux Etats Unis d’Amérique. Wangari était enthousiaste ! Elle voulait en savoir plus sur le monde.
Kwa unibesiting ya Amerika Wangari o ne a ithuta dilo tse dintsi tse disha. O ne a ithuta ka ga dimela le gore di gola jang. Mme a gopola gore o godile jang: a tshameka dikgaisano le bo kgaitsadie mo seriting sa ditlhare mo nageng e ntle ya Kenya.
A l’université américaine, Wangari apprit beaucoup de choses nouvelles. Elle étudia les plantes et la manière dont elles grandissent. Et elle se rappela comment elle avait grandi : en jouant avec ses frères à l’ombre des arbres dans les magnifiques forêts du Kenya.
Fa a ithuta thata, a lemoga gore o na le lorato mo bathong ba Kenya. O ne a batla gore ba nne ba itumetse ba gololesegile . Fa a ithuta thata, o gopola thata legae la gagwe la Aferika.
Plus elle apprenait, plus elle réalisait qu’elle aimait les habitants du Kenya. Elle voulait qu’ils soient heureux et libres. Plus elle apprenait, plus elle se rappelait son foyer africain.
Erile fa a sena go fetsa dithuto tsa gagwe, a boela kwa Kenya. Mme naga ya gagwe e ne e fetogile. Dipolasi tse ditonna di ne di katologile mo nageng ka bophara. Bomme ba ne ba sena dikgong tsa go gotsa le go apaya. Batho ba ne ba humanegile le bana ba ne ba tshwerwe ke tlala.
Quand elle eut terminé ses études, elle retourna au Kenya. Mais son pays avait changé. De larges fermes s’étendaient à travers la campagne. Les femmes n’avaient plus de bois pour cuire les aliments. Les gens étaient pauvres et les enfants avaient toujours faim.
Wangari o ne a itse gore a dire eng. O ne a ruta bomme gore ba tla tlhoma jang ditlhare ka peo. Bomme ba ne ba rekisa ditlhare mme ba dirisa madi go tlhokomela masika a bona. Bomme ba ne ba itumetse thata. Wangari o ba thusitse gore ba ikutlwe ba na le maatla e bile ba nonofile.
Wangari savait ce qu’il fallait faire. Elle apprit aux femmes comment planter des arbres en utilisant des graines. Les femmes vendirent les arbres et utilisèrent l’argent pour faire vivre leurs familles. Les femmes étaient très heureuses. Wangari les avait aidées à se sentir puissantes et fortes.
Jaaka nako e feta, ditlhare tse ditlhomilweng di ne tsa gola ganna naga, mme dinoka tsa simolola go elela gape. Molaetsa wa ga Wangari wa anama mo Aferika yotlhe. Gompieno, ditlhare di le dikete -kete di godile ka ntlha ya dipeo tsa ga Wangari.
Avec le temps, les nouveaux arbres se transformèrent en forêts, et les rivières recommencèrent à couler. Le message de Wangari traversa toute l’Afrique. Aujourd’hui des millions d’arbres ont grandi grâce aux graines de Wangari.
Wangari o dirile ka natla. Batho mo lefatseng ka bophara ba ile ba lemoga, mme ba mo neela sekgele se se itsegeng. Se bidiwa sekgele sa Nobel sa Kagiso, mme e ne e le mme wa ntlha wa moAferika go amogela sekgele se.
Wangari avait travaillé dur. Partout dans le monde, les gens s’en aperçurent et lui donnèrent un prix renommé. Il s’appelle le Prix Nobel de la Paix et elle fut la première femme africaine à le recevoir.
Wangari o tlhokafetse ka ngwaga wa 2011, mme re kgona go mogopola nako le nako fa re bona setlhare se sentle.
Wangari mourut en 2011 mais nous pensons à elle à chaque fois que nous voyons un bel arbre.